¯¯¯¯¯""/("¯¯¯¯¯¯¯¯""/("¯¯¯¯¯¯¯¯""/("¯¯¯¯¯¯¯¯""/("¯¯¯¯¯¯¯¯
Den dag skall komma då min kropp ligger under ett vitt lakan på ett sjukhus och läkare har fastställt att mitt hjärta och min hjärna inte längre fungerar. Ge då mina ögon till en man som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas ögon. Ge mitt blod till tonåringen som nyss drogs fram ur bilvraket så att denne får leva och se sina framtida barn leka. Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta endast givit honom ändlösa dagar av smärta. Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin. Ta varje muskelfiber och nerv i min kropp och uppfinn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå igen. Utforska varje skrymsle. Tag mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka kan höra regnet smattra mot ett fönster. Bränn sen det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden. ... Leif.
mycket fint skrivet av dig. Att ge bort sina organ till de som behöver dom när man har gått bort
gör jag med.En minneslund är bra för man kan gå till vilken minneslund och hälsa på dom kära som har gått bort.Jag är övertygad att när livet är slut på denna jord forsätter livet i ett annat universum ,själen lever vidare.