Majonnäsburken och två koppar kaffe.



"När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar . Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken . Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'Ja'.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras inne-håll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag.
Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.

Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän."

Jag längtar inte längre efter att ha dej här men jag saknar dej Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknar jag dej Jag önskar att jag aldrig hade träffat dej där Såna som vi vet nog inte vad kärlek är men jag saknar dej
Jag var tio år den gången och julen var på väg Jag önska mej en hund och en resa till en Söderhavsö Jag fick min första grammofon och en bok av en äventyrsman Han levde då, nu är han död Han satte upp en expedition och gav sej in i Mato Grosso land Vidare, vidare uppför Rio das Mortes tills han fann Xavante Jag var med honom på båten i djugelns heta fukt Pirayorna inunder, anacondor och jaguaren på stranden Hela natten in mot juldan tills Apoena stod framför oss Hövding över vildar i dom vilda landen Nakna med långa bågar och pilar genom vit mans hud Inga smycken, ingen nåd ingen Gud hos Xavante Jag kan känna lukten av nejlika, saffran och glögg och värmen i huset och tryggheten där Jag var tio år den gången och snöflingor föll en juldagsmorgon långt ifrån här Min far satte kärvar i björken och domherrar kom och åt Uppför Rio das Mortes styrde Blomberg i sin ranka, vingliga båt Nu har jag hela världen i huvudet och dom föröker få in ännu mer Dom flåsar mej i nacken från morgon till kväll med sina tungor Ingen verklighet längre som jag kan lita på efter alla lögner som mötts med lögn från dom djävlarna som bara har tomma ord i sina lungor Jsg kund bara stå där och se på när klubban föll, jag hade inte råd Inga smycken, ingen Gud ingen nåd Nu är jag en Xavante
Jag såg dej i vimlet idag I varuhusvärmen idag Din kappa var blå och din schal dolde ögon som log Jag stod där förälskad igen Förlorad förförd igen Som ett nyfiket barn på jakt efter ett mysterium som dog Men den vuxne man som jag bor i tog sitt förnuft till fånga och gick Men ångrade sej sen och stod där med sin flackande blick Vintern är så hård i år och själen är full av sår Men jag vet var vi kan ses Jag vet var vi kan skriva vår bok Möt mej på Rialto i ett ljummet regn På hotel Danieli har dom bäddat en säng Håll det där leendet levande Det är det bästa du har Möt mej på Rialto om du har din längtan kvar Tågen dom rullar på bron Klockan i Stadshusets torn slår tolv och jag står på Slussen i snöslask och is På en krog i Gamla Stan där jag känner mej hemma och van får jag vin och mat och värme för ett hyfsat pris Och om du hör det här på nån radio nånstans då vet du vem jag skrev det här till där nere i valvet och då vet du också vad det är jag vill Jag vill se dej på Rialto i ett ljummet regn På hotel Danieli har dom bäddat en säng Håll det där leendet levande Det är det bästa du har Möt mej på Rialto om du har din längtan kvar Jag tar tåget i morgon kväll sen är jag där mellan tolv och ett Skynda dej innan vardan har fått fatt mysteriet Kom och möt mej på Rialto i ett ljummet regn På hotel Danieli har dom bäddat en säng Håll det där leendet levande Det är det bästa du har Möt mej på Rialto om du har din längtan kvar

I det ljusa ögat, i den ljusa natten hördes Havet som ett eko, av ett mörker från den hårda vågen under skuggan av ditt berg, min hemtrakt..........Men din mun var tyst och talade väl lägre än en våg som slog mot stranden.........I de ljusa nätterna ,i sommarnätterna, när den svala vinden återvände.......Och ditt hjärta slog som strandens löv, lätt o snabbt i sommardunklet, ökade o saktade sen långsamt mot en sömn, så djup och fri som dödens.......Och från fjärden, hördes knappt en susning från det svala blodet......................................(Den svala dagen. 1960