IDAG VILL JAG GRATTA MITT BARN-BARN JOAKIM SOM FYLLER 5 ÅR.(16/2)..HA EN KUL DAG MED VÄNNER O TÅRTA ÖNSKAR MORFAR.....HURRA HURRA HURRA HURRA...!
PÅ FREDAG KÖR VI IGÅNG, MARAN I Ö-VIK, 8 TIMMARS NON-STOP DANS PÅ FREDAG O LIKADANT PÅ LÖRDAG....FREDAGEN BÖRJAR MED TRE (!!) TOPPEN-BAND, EXPANDERS, ZLIPS O BLENDER, KAN DET BLI BÄTTRE (KNAPPAST)....EXPANDERS MED SITT BLUES-GUNG, ZLIPS MED DEN HÄRLIGA KVINNAN MED "RÖSTEN", (MELISSA) OCH RUTINERADE BLENDERS MED SINA  MYSIGA  LÅTAR...WOW...LÖRDAGEN BLIR INTE SÅ MYCKET SÄMRE, TRE VÄLBEKANTA BAND, TITANIX,CASANOVAS O SHAKE, OXÅ DE RUTINERADE BAND SOM KAN SIN SAK O VET VAD VI VILL HA...SER FRAM EMOT DESSA KVÄLLAR, HOPPAS PÅ MYCKET GUNG I MYSIGA DIRTY-DANSER...SEE YOU AT THE DANCE-FLOOR!!!...HASTA LA VISTA...ELLER NÅT..ÅTERKOMMER MED RAPPORTER FRÅN DESSA DANSER...BYE!
Borde vara döda!?2009-02-11 06:25:22
FOLK I 30 OCH 40 ÅRS ÅLDERN BORDE VARA DÖDA.................

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på
60-talet, och 70-talet inte ha överlevt. Våra barnsängar var
målade med blybaserad färg.
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi
cyklade bar ingen av oss hjälm.
Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig
överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att
någon rent faktiskt dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och
körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi
hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss
att lösa problemet.
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem
först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela
dagen - ingen mobiltelefon.

Vi hade inget Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget
inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler,
inget surround-sound, inga mobiltelefoner, hemdatorer eller
chatrooms på internet.
Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!

Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder,
men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra
kunde få skulden - bara vi själva.
Kommer du ihåg olyckorna? Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss
att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs.
Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev
utstuckna och gräset växte inte inuti oss i resten av våra liv.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och
blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom och
var tvugna att gå om ett år.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa
problemlösare och investerare någonsin.
De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer.
Vi hade frihet, fiasko, succéer och ansvar, och vi lärde oss att förhålla
oss till alltihop. Och du är en av dem.

Grattis!!!

Tankeställare!2009-02-11 06:28:26

Tankeställare, vart är vi på väg "

Vår tids paradox är att vi har högre byggnader, men lägre tålamod.
Bredare motorvägar, men smalare synvinklar. Vi slösar mycket, men har kvar lite. Vi köper mer, men njuter mindre av det.
Vi har större hus, men mindre familjer. Mer bekvämligheter, men mindre tid. Vi har större klasskillnader, men mindre sunt förnuft. Mer kunskap, men mindre omdöme. Fler experter, men mer problem. Mer medicin, men mindre välmående.
Vi har flerdubblat våra ägodelar, men reducerat vår uppfattning om värde.
Vi pratar för mycket, älskar för sällan och hatar för ofta. Vi har lärt oss att klara dagen, men inte att klara ett helt liv. Vi har lagt år till livet och inte liv till åren.
Vi har varit hela vägen till månen och tillbaka, men har problem att
korsa gatan för att möta den nya grannen.
Vi har besegrat yttre rymden, men inte den inre rymden. Vi har städat upp i luften, men förorenat våra själar. Vi har lyckats bryta ner atomen i mindre bitar, men inte våra egna fördomar.
Vi har höga inkomster, men lägre moral. Vi har fått ett överskott av
kvantitet, men ett underskott av kvalitet.
Vi lever i en tid av dubbla inkomster, men med fler skilsmässor i en tid av vackra hus, men brustna hem

Britt och Sven Holmlund som inte lyckats få några egna barn, hade bestämt sig för att anlita en s.k. surrogatpappa för att bilda en liten familj. På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin Britt och sade:


           - Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.


           En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet

           för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av

           dörrknackningsmetoden.


           - God morgon fru Holmlund. Ni känner inte mig, men jag har

           kommit för att...


           - Oh! Ni behöver inte förklara och säg gärna Britt, svarar fru

           Holmlund, jag har väntat på Er halva förmiddagen.


           - Verkligen säger fotografen, det var väl bra det, jag är ju

           specialist på bebisar.


           - Det var just det som jag och min man hoppades på, kom in och

           sitt.


           - Hur kan vi nu komma igång? säger Britt lätt rodnande.


           - Överlämna det problemet till mig säger babyfotografen, jag

           brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret,

           sedan en på  soffan och kanske ett par på sängen. Ibland kan

           det vara idé med en omgång på vardagsrumsmattan, där det blir

           lättare att rulla runt i pigga ställningar.


           - Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick

           dåligt för mig och Sven.


           - Tja, Britt ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång. Men

           om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller

           sju olika vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.


           - Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Holmlund hest.


           - Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och

           ting få ta nödvändig tid. Jag skulle kunna skjuta några

           snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli

           så särskilt nöjd med resultatet.


           - Skulle jag inte det svarar Fru Holmlund lätt frågande.

           Fotografen öppnar sin

           portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.


           - De här fixade jag på taket av en Londonbuss säger han med ett

           leende.


           - Oh min Gud!! utropade fru Holmlund medan hon allt mer

           intensivt börjar tugga på en näsduk.


           - Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade trots att

           deras mor verkligen var

           svår att arbeta med. Fotografen räckte över fler bilder till

           fru Holmlund.


           - Var hon svår? frågade fru Holmlund.


           - Ja jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta

           henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört.

           Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se

           ordentligt vad vi höll på med.


           - I fyra eller fem led? väste fru Holmlund medan hennes ögon nu

           stod rakt ut av

           blandad skräck och förvåning.


           - Just det, sa fotografen och i mer än tre timmar dessutom.

           Mamman gnällde och skrek konstant hela tiden, så jag hade

           verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften. Mörkret

           närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott,

           men till slut när några ekorrar började att nafsa i min

           utrustning blev jag tvungen att ge upp.


           Fru Holmlund lutade sig framåt.


           - Du menar att de verkligen tuggade på Din ..ooööhhhh

           ....utrustning?


           - Ja precis så var det, om Du är färdig nu så sätter jag upp

           mitt stativ så vi kommer igång på allvar.


           - Stativ??? Britt börjar nu att se väldigt oroad ut.


           - Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot. Den

           är nämligen alldeles för stor att hålla själv... medan jag gör mig klar för aktion. ?

           Förstår du Fru Holmlund? Hallå, Fru Holmlund!!??....




Murphys lagar
Om något kan gå fel, så gör det det.
Om möjligheten finns att flera saker kan gå fel, kommer den som orsakar mest skada att gå fel först.
Om absolut inget kan gå fel, så gör det det ändå.
Om du inser att det finns fyra sätt som något kan gå fel på och du går runt dessa, kommer ett femte sätt, som du är helt oförberedd på, att utvecklas snabbt.
Du är inte här men jag kysser din kind.
En kyss som jag sänder med smekande vind.
Öppna ett fönster ställ det på glänt,
den vind du känner är kyssen jag sänt.
Snöat minst 30 cm på två dygn...
1. Det är viktigt att hitta en man som hjälper till i hushållet, som lagar mat, städar och som har ett bra jobb.
2. Det är viktigt att hitta en man som kan få dig att skratta.
3. Det är viktigt att hitta en man du kan lita på, och som inte ljuger.
4. Det är viktigt att hitta en man som är bra i sängen och som älskar att ha sex med dig.
5. Det är viktigt att dessa fyra män inte känner varandra.
Polisen har även en adress dit du kan anmäla övergrepp på barn
Childabuse@rkp.police.se
Barnens Hjälptelefon, Bris Vuxen Tel.077 - 150 50 50
är öppen vard:11.00 - 13.00
Bris hjälptelefon 0200 - 230 230
Må - To 15.00 - 19.00 Fr 14.00 - 18.00

-> -> -> -> -> STOPPA BARNPORREN VIA INTERNET. <- <- <- <- <-
Ser ni något anmäl det här:
http://www.ecpathotline.se
Eller hotline-telefon: 0200- 29 10 10
DETTA BORDE ALLA HA PÅ SIN SIDA.
KOPIERA DETTA OCH LÄGG PÅ DIN SIDA.
TÄNK PÅ DITT ANSVAR SOM VUXEN
HAR BAKAT EN KAKA JAG, VASSEGO O SMAKA, LUKTAR UNDERBART;;; MED CHOKLAD I.....MUMSIS..
Utsikt från Höga kusten bron...en februari-dag.
En bild som min vän "Gicken" har tagit från sin balkong, en bild på det märkliga ljus-fenomenet som ligger o vilar över Storsjön...Vackert o mystiskt.......Tack min vän...
Söndansen i Bollstabruk...Martinez är ett populärt dansband, men de spelar för mycket klassiskt dans-musik som jag inte kan ta till mig,(tyvärr) lite väl "kläm-käcka" låtar...Men nyktert o dansant folk överväger det hela...See ya at the dance-floor...