Britt och Sven Holmlund som inte lyckats få några egna barn, hade bestämt sig för att anlita en s.k. surrogatpappa för att bilda en liten familj. På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin Britt och sade:

           - Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.

           En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet

           för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av

           dörrknackningsmetoden.

           - God morgon fru Holmlund. Ni känner inte mig, men jag har

           kommit för att...

           - Oh! Ni behöver inte förklara och säg gärna Britt, svarar fru

           Holmlund, jag har väntat på Er halva förmiddagen.

           - Verkligen säger fotografen, det var väl bra det, jag är ju

           specialist på bebisar.

           - Det var just det som jag och min man hoppades på, kom in och

           sitt.

           - Hur kan vi nu komma igång? säger Britt lätt rodnande.

           - Överlämna det problemet till mig säger babyfotografen, jag

           brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret,

           sedan en på  soffan och kanske ett par på sängen. Ibland kan

           det vara idé med en omgång på vardagsrumsmattan, där det blir

           lättare att rulla runt i pigga ställningar.

           - Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick

           dåligt för mig och Sven.

           - Tja, Britt ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång. Men

           om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller

           sju olika vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.

           - Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Holmlund hest.

           - Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och

           ting få ta nödvändig tid. Jag skulle kunna skjuta några

           snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli

           så särskilt nöjd med resultatet.

           - Skulle jag inte det svarar Fru Holmlund lätt frågande.

           Fotografen öppnar sin

           portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.

           - De här fixade jag på taket av en Londonbuss säger han med ett

           leende.

           - Oh min Gud!! utropade fru Holmlund medan hon allt mer

           intensivt börjar tugga på en näsduk.

           - Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade trots att

           deras mor verkligen var

           svår att arbeta med. Fotografen räckte över fler bilder till

           fru Holmlund.

           - Var hon svår? frågade fru Holmlund.

           - Ja jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta

           henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört.

           Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se

           ordentligt vad vi höll på med.

           - I fyra eller fem led? väste fru Holmlund medan hennes ögon nu

           stod rakt ut av

           blandad skräck och förvåning.

           - Just det, sa fotografen och i mer än tre timmar dessutom.

           Mamman gnällde och skrek konstant hela tiden, så jag hade

           verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften. Mörkret

           närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott,

           men till slut när några ekorrar började att nafsa i min

           utrustning blev jag tvungen att ge upp.

           Fru Holmlund lutade sig framåt.

           - Du menar att de verkligen tuggade på Din ..ooööhhhh

           ....utrustning?

           - Ja precis så var det, om Du är färdig nu så sätter jag upp

           mitt stativ så vi kommer igång på allvar.

           - Stativ??? Britt börjar nu att se väldigt oroad ut.

           - Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot. Den

           är nämligen alldeles för stor att hålla själv... medan jag gör mig klar för aktion. ?

           Förstår du Fru Holmlund? Hallå, Fru Holmlund!!??....