Sucka mitt hjärta... men brist inte mer ..
Skratta och le ... innan solen går ner ..

Ta vara på glädjen ... låt var dag bli ny ..
Flyg såsom fågeln ... mot himmelens sky ..

Se ej tillbaka ... på dagar som flytt ..
Låt allt vad du tänker ... för alltid bli nytt ..

En längtan, en dröm ... vi alla har haft en gång ..
Känslan får ögat att lysa ... i hjärtat föds en sång ..

Sträck ut din hand, möt min ... låt oss vandra vida omkring ..
Söka tillsammans ...livets äventyr bortom närmsta bränning ..

Med vingar som fågeln ... eller stäven mot havets vågor ..
Spelar det någon roll ... när vinder ändå ler åt alla våra frågor .."

.."Dikt av "MAGNOLIA"..!..
#1 - - Patric:

Tänkvärt!

#2 - - Susanne:

Wow! Vilken känsla! Jag trodde aldrig jag skulle påverkas så av en dikt! Tack!!!

#3 - - Lykke:

Suck! Varför har du inte mer så här vackert?

#4 - - Leif:

Tyvärr Lykke, kan jag inte ta åt mig äran att ha skrivit dessa vackra ord, och hon som skrivit det har önskan att vara anonym tills vidare, ha en bra dag, Kramen/Leif...

#5 - - Maria:

Den där är skriven till mig!Jag måste se framåt! Tack!

#6 - - Anonym:

Varmt tack för era rader! Om jag kunnat skänka något positivt till er, är jag oerhört tacksam och lycklig! / Kram

#7 - - Nina:

Ack, så sant! Och välformulerat! Bild och ord känns som fin enhet!

#8 - - Anders:

Den här dikten gillar jag.

#9 - - Håkan:

Fin dikt! Ska skriva av den till min tjej. Hon kommer att gilla den!

#10 - - Anna-Lena:

Bra tankar när livet har rasat! Det är svårt men vad ska man göra?

#11 - - Lennart:

Så enkelt, rakt och ändå en varm uupmuntrande vemod! Hur lyckas man få ihop det?

#12 - - Yasmina:

Den här behövde ja!