I det ljusa ögat, i den ljusa natten hördes Havet som ett eko, av ett mörker från den hårda vågen under skuggan av ditt berg, min hemtrakt..........Men din mun var tyst och talade väl lägre än en våg som slog mot stranden.........I de ljusa nätterna ,i sommarnätterna, när den svala vinden återvände.......Och ditt hjärta slog som strandens löv, lätt o snabbt i sommardunklet, ökade o saktade sen långsamt mot en sömn, så djup och fri som dödens.......Och från fjärden, hördes knappt en susning från det svala blodet......................................(Den svala dagen. 1960